Kraftmätning mellan SAF och LO
SAF som var arbetsgivarnas motsvarighet till LO bildades 1902. Den första stora kraftmätningen mellan SAF och LO kom 1909 då storföretagen försökte få igenom lönesänkningar. Det började med att SAF utlyste en lockout (att stänga av arbetare från sitt jobb som en stridsåtgärd, företagens motsvarighet till en strejk) av 80 000 arbetare inom textil- och sågverksindustrin.
LO svarade med storstrejk. Alla arbetare förutom de som jobbade inom sjukvård och liknande samhällsfunktioner gick ut i strejk. Som mest var 300 000 arbetare uttagna i konflikt.
Internationell solidaritetskampanj för Sverige
En internationell solidaritetskampanj för de svenska arbetarna drogs i gång. I bland annat USA, Tyskland och Serbien samlades pengar in för att stödja de strejkande. Men strejkkassorna räckte ändå inte och efter ungefär tre månader tvingades LO blåsa av strejken.
Stort medlemsras
Efter strejken förlorade LO ungefär hälften av sina medlemmar (medlemsantalet sjönk från 162 000 till 80 000). En del gick ur för att de var missnöjda med hur facket hanterat storstrejken och andra för att de bara fick komma tillbaka till sina jobb om de lovade att inte vara med i facket.
Många tvingas emigrera
Många av de mest aktiva fackföreningsmedlemmarna blev svartlistade och tvingades emigrera till USA eller Brasilien. Borgerligheten hånskrattade och det sades allmänt att fackföreningsrörelsen spelat ut sin roll för alltid.
Men 1917 hade LO återigen vuxit och hade 186 000 medlemmar.
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har lagt upp en speciell temasida med dokument från storstrejken.
Källor: Ture Nerman - Svensk arbetarrörelse under 100 år, Yvonne Hirdman - Vi bygger landet