Publicerad i Arbetet 14 april 2022
Namnen har varit många – introduktionsjobb, beredskapsjobb, extratjänster, traineejobb, nystartsjobb, lönebidrag. Subventionerade anställningar har länge varit en dominerande del av den svenska arbetsmarknadspolitiken.
Oavsett färg på regering har Sverige satsat betydande resurser för att arbetslösa ska få jobb på detta sätt. Det finns goda argument för de höga satsningarna. Ett är att insatserna påskyndar övergången från arbetslöshet till osubventionerade jobb. Subventionerna riktas till grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden och särskilda svårigheter att få osubventionerade arbeten.
Flest subventionerade anställningar i låglönesektorer
Men samtidigt som lönesubventioner förbättrar etableringen på arbetsmarknaden för många människor, bidrar regelverket och tillämpningen till att skapa ett a- och ett b-lag. Subventionerat anställda är överrepresenterade i lågkvalificerade yrken och har sämre löner och villkor än övriga arbetstagare. En hel del fastnar i sådana jobb och tar sig aldrig vidare. I vår rapport ”Etablering eller segmentering – en analys av systemet med subventionerade anställningar” visar vi att medellönen för subventionerat anställda är omkring 20 000 kronor per månad. Många får subventionerade jobb med löner under kollektivavtalsnivå, trots att regelverket för samtliga subventionsformer kräver kollektivavtalsenliga löner.
Vanligast är subventionerade jobb inom vissa servicebranscher. Inom hotell- och restaurangbranschen har närmare en tiondel av arbetskraften någon form av subventionerad anställning. Nästan en femtedel av anställda inom SCB:s yrkeskategori nio (yrken med låga formella utbildningskrav) hade en lönesubvention de senaste åren.
Arbetsgivare överutnyttjar stöden
Koncentrationen till vissa låglönejobb ger skäl att misstänka att arbetsgivare överkompenseras och i vissa fall överutnyttjar stöden, samt att konkurrensen snedvrids. Resultatet av det lågt satta lönetaket på 20 000 kronor (arbetsgivaren får inte subvention för delen av lönen som överskrider taket) är löner som är onödigt låga. Det låga taket gör att dessa anställningar inte sprids till branscher och yrken där lönerna normalt är högre.Denna koncentration skulle kunna avvärjas om en större del av arbetsmarknaden öppnas upp för anställningar med subventioner. Då skulle de fungera bättre i att stärka etableringen på arbetsmarknaden. Ett höjt lönetak är en del av lösningen. Men mer krävs. Bland våra uppmaningar till Magdalena Anderssons regering återfinns följande:
- Stärk Arbetsförmedlingens anvisningskapacitet och stoppa avvecklingen av extratjänster.
De senaste årens nedskärningar inom Arbetsförmedlingen har lett till sämre stöd för arbetslösa. Antalet personer med lönebidrag och extratjänster har minskat kraftigt, trots att behoven har ökat. Detta är olyckligt, inte minst eftersom extratjänster riktas till de arbetslösa som har svagast anknytning till arbetsmarknaden. De får anställningar inom välfärdsyrken där behoven är ny arbetskraft är stora.
- Inför krav på arbetsmarknadspolitisk prövning även för nystartsjobb. Förtydliga regelverket så att löner och övriga villkor blir i nivå med kollektivavtal.
Trots att Arbetsförmedlingens instruktion kräver att arbetsmarknadspolitiska insatser inte ska snedvrida konkurrensen på arbetsmarknaden sker detta. Myndigheten kan inte neka ett nystartsjobb om vissa grundläggande krav uppfylls, vilket strider mot uppdraget i instruktionen. Dessutom är det olyckligt att Centerpartiet drev igenom i januariavtalet att kollektivavtalsenliga villkor inte krävs för nystartsjobb. Statens resurser ska inte bidra till löne- och villkorsdumpning.
- Uppdra till Arbetsförmedlingen att väga in fler aspekter inför beslut och ge myndigheten bättre förutsättningar att kontrollera och sanktionera fusk.
Om stora andelar av arbetskraften i ett företag är tillfälligt anställa och deltidsanställa och därtill många subventionerade jobb som inte leder till fasta jobb är det ett tecken på att verksamheten är mindre produktiv än normalt. Då är en lönesubvention omotiverad. Arbetsförmedlingen bör väga in fler aspekter än hur lönekostnaden förhåller sig till nivåerna i kollektivavtalen. Vår rapport har även uppmärksammat att det finns brister i kontrollerna. Myndigheten behöver ges bättre förutsättningar att systematiskt kontrollera arbetsgivare som anställer med subventioner, men också möjligheter att utkräva sanktioner när fusk väl uppdagas.
Måste träffa bättre
Sverige har valt en annan väg än andra europeiska länder, med kraftfulla subventioner och en mer aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är helt rätt. Men subventionerna måste träffa bättre om vi ska pressa ned den höga långtidsarbetslösheten och närma oss målet om full sysselsättning. Med våra förslag skulle träffsäkerheten i de subventionerade anställningarna öka och systemet leverera mer av etablering och mindre av segmentering på arbetsmarknaden.
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande
Laura Hartman, LOs chefekonom
Adnan Habibija, LO-utredare och författare av rapporten Etablering eller segmentering – en analys av systemet med subventionerade anställningar (pdf)