Publicerad i Dagens Industri 23 november 2022
Drygt halva slutlönen i pension, det får den som arbetat ovanligt länge – hela 47 år. Den som haft ett normallångt arbetsliv får inte ens hälften av sin slutlön i inkomstgrundad pension. Om inget görs kommer pensionerna att bli ännu lägre framöver. Det framgår av LO-rapporten ”Starkare inkomstskydd i pensionssystemet”. Den här situationen är orimlig. Pensionen måste räcka till ett vanligt och värdigt liv. Vi befinner oss långt ifrån det som var utgångspunkten när dagens pensionssystem sjösattes – att den allmänna pensionen skulle bli omkring 60 procent av lönen efter drygt 40 års arbete. Därför måste systemet förstärkas för kommande generationer av pensionärer.
Eftersom vi lever allt längre ska inbetalda pensionsavgifter räcka längre. Det innebär att pensionerna kommer att bli betydligt lägre i framtiden – om ingenting görs. Förutsättningarna att arbeta mycket och länge ser olika ut för olika människor och i olika yrken. Många personer i LO-yrken tvingas sluta arbeta och gå i pension tidigt eftersom kroppen tar slut när arbetsmiljön är för hård och för dålig. Ett längre arbetsliv är därför ingen universallösning på problemet med för låga pensioner. Människor måste kunna lita på att pensionssystemet levererar det som förespeglas. När det nu står tydligt att den allmänna pensionen blir otillräcklig i relation till förväntningarna – det blir inga 60 procent av slutlönen – så riskeras systemets demokratiska legitimitet. Det är allvarligt. Det finns fördelar med det inkomstgrundade pensionssystemet som ska värnas. Det är exempelvis bra att det är utformat för att vara åtskilt från statsbudgeten, stabilt över tid och ge drivkrafter till arbete. Detta går att kombinera med en ekonomisk förstärkning som ger bättre pensioner.
LO anser att man efter ett helt arbetsliv med jämn inkomst ska få en inkomstgrundad pension som motsvarar 62 procent av slutlönen. Därför föreslår vi:
• Inför regelbunden aktiv uppföljning av hur höga pensionerna förväntas bli. I ett pensionssystem som inte är förmånsbestämt är 70 år en för lång tidshorisont för att säkra goda pensioner. Det går inte att en gång för alla bestämma vilken avgiftsnivå som är den evigt hållbara. Pensionssystemet behöver därför avstämningspunkter, med ett par decenniers mellanrum, där avgiftsnivån kalibreras.
• Det är hög tid för en sådan avstämning av avgiftsnivån nu. Arbetsmarknadens parter ska självfallet inkluderas i en avstämning av pensionssystemets avgiftsnivå. Pension är uppskjuten lön och de sociala avgifterna är löneutrymme som sätts av till framtida inkomsttrygghet. Därför bör fackliga organisationer som LO, liksom arbetsgivarorganisationer, inkluderas i en avstämning av avgiftsnivån.
• Stärk inkomstskyddet i pensionerna. De senaste åren har det gjorts flera förstärkningar av grundskyddet för pensionärer, exempelvis med höjd garantipension. Ett starkt grundskydd är bra, men kärnan i ett stabilt pensionssystem med hög legitimitet är principen om inkomstskydd.
• Inför en regelstyrd överskottsutdelning (så kallad gas). Det är inte rimligt att det byggs upp mycket stora överskott i pensionssystemet som inte används till vad de är avsedda för.
• Växla upp tryggheten genom att höja pensionsavgiften och sänka den allmänna löneavgiften i samma utsträckning. Den allmänna löneavgiften är en dold skatt som tas ut på samma sätt som de sociala avgifterna. Men den stärker inte inkomsttryggheten på samma sätt som dessa. Högre pensionsavgifter bör finansieras genom motsvarande sänkning av den allmänna löneavgiften.
• Det måste bli möjligt att arbeta längre. För att ingen ska tvingas lämna arbetsmarknaden med en orimligt låg pension måste förutsättningarna att arbeta heltid ett långt arbetsliv bli bättre. Det krävs bättre fysisk och psykisk arbetsmiljö, fler heltidsanställningar, färre visstidsanställningar och bättre möjligheter till omställning innan åldersgränserna i pensionssystemet höjs.
• Minska effekten på pensionen av sjukdom och arbetslöshet. Låt inkomsten bakom sjukpenning eller a-kasseersättning ligga till grund för pensionsrätter under perioder av sjukdom och arbetslöshet.
• En första höjning av avgiften bör också ge retroaktiva pensionsrätter till dem som redan är pensionärer eller snart går i pension. De som nyss har gått i pension, eller snart gör det, har inte i tillräckligt god tid haft möjlighet att överblicka hur låg den inkomstgrundade pensionen i själva verket kommer att bli. De har dessutom i stor utsträckning betalat en hög allmän löneavgift. Därför är det rimligt att de tillförs retroaktiva pensionsrätter som motsvarar den avgiftshöjning som görs.
Sverige är bland de länder i OECD där ojämlikheten har ökat mest de senaste decennierna. Det är naturligtvis negativt för den som förfördelas. Men det är också negativt för samhället och ekonomin i sin helhet. För att vända denna trend krävs ett brett och kraftfullt politiskt omtag om hela samhällsutvecklingen. En viktig och konkret del i detta är att stärka pensionerna.
Susanna Gideonsson, LOs ordförande
Torbjörn Johansson, LOs avtalssekreterare
Laura Hartman, LOs chefsekonom
Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom